I have no power, no power whatsoever on another persons life. I hardly have power over my own life. As I know this, why is then so hard to stand by a persons side who cannot see anything good in his life? Why do I still wish that I would have powers that I don´t have? Why do I find it so unfair that I cannot make a wish, a wish for a person to be happy, and knowing that the wish would come true?
I feel so helpless, and the feeling of helplessness destroys me, it breaks me down bit by bit, saying that if you are not a superhuman, if you cannot change this persons life, then you are unworthy.
Isnt there anything I can do? Can´t I do some magic?
No....I am just a dot....a small dot on a white paper, hardly noticable, uncapable of having any meaning.
Wednesday, November 7, 2007
helpless
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
why why why? You got to have ADHD ;-)
Det är bra för oss alla att vara hjälplösa ibland. Tänk så här. Hjälplös= kan inte hjälpa mig själv. istället för: Hjälplös= kan inte hjälpa andra/någon annan.
Det där med att försöka "fixa" andras problem är ett slags curling bara. Folk gör det med sina BARN varenda dag. Hur bra är det, vilket självförtroende ger man de barnen, vilken tillit till sin egen förmåga får ett sånt barn?
Man måste ibland "hjälpa" människor, vare sig de är barn eller vuxna, att förbereda sig för livet, och hur kan man göra det utan att vara förberedd själv? Ibland ligger styrkan i att inte göra ett jota. Ba´ såru vet. ;-)
*det var dagens råd som du fick trots att du inte bett om dem hahahahaha* kram Virri
Post a Comment